Emmaswede

Hemma hela sommaren. Härligt, tänkte man när man satte sig ner på flygplanet som skulle ta mig från landet där det verkligen kan regna "cats and dogs" men dock inga "raining men". Det dröjde dock inte länge efter att man börjat sommarjobba i köpenhamn som den svenska vardagens "tjusning" träffade en med full kraft. Borta bra men hemma bäst som ordspråket lyder, stämmer väl till viss gräns. När man börja känna hur man faller in i en vardag, och föräldrarnas trogna gnat och systerns eviga tjattrande (hur sött det än kan vara) inte är lika njutbarn som när man först kom hem, då börjar det pirra i benen igen och resglädjen spirar upp igen. Trots det vet jag att det är fortfarande en viss tid kvar, och den pirrande känslan får nöja sig med små weekendresor och äventyr som är förvånadsvärt givande. Eftersom min vardag säger till mig att detta är en sen tid när man ska jobba i köpenhamn imorgon (lördag..suck), är det dags att avsluta. På återseende.