Emmaswede

Kom hem ikväll runt 9-tiden efter en helg i Nottingham. Det var det stora regatta racet för alla universitet i storbrittanien. Vi åkte upp där på fredag eftermiddag. Slog upp våra tält.. det var rätt spännande för det har man inte gjort på år och dar. Sen blev det till att sova på marken. Snyft. Inte helt bekvämt. Men som tur är har man varit scout en gång i tiden och man vande sig. Lördagen tittade vi på pojkarna ro sina nybörjar båter. Gick rätt okej men ingen kvalificerade sig till att gå vidare. När jag hade tid passade jag på att vara nörd och plugga inför mina tentor. Massa att läsa och så lite tid. På söndagen (idag) var det dags att ro vårt race (4 tjejer + en cox). Det gick jättebra, och för första gången någonsin kvalificerade en båt från Essex fair and square. I det första racet placerade vi oss 18/31. Pojkarna kvalificerade också sin båt.. och sen hade vi problem eftersom vi använde samma båt och våra race gick i stort sett direkt efter varandra, med andra ord omöjligt att använda samma båt. Shit tänkte vi alla. Vad gör vi nu? Men då var ett annat universitet shyssta och lät oss använda en av deras båtar. Men det är verkligen inte optimalt att ro i en båt du aldrig varit i förr, men vi gjorde det iaf. Som bonus fick vi iaf ett annat universitet som också hejade på oss. Lite roligt. Vår start var den sämsta starten i hela världshistorien kändes det som. Vi tippade i stort sett nästan hela båten, så vi var enormt långt efter alla andra i vårt heat innan vi ens startat. Sen körde motorbåten som följer racet precis snett framför oss så vi tvingades ro i stora vågor hela vägen. Vi alla var mer är smått irriterade. Jobbigaste race jag någonsin gjort eftersom det också var i motvind. Fy för. Smärtan syns tydligt i mina stackars händer. Men trots allt är jag jättenöjd med hur det gick. Vi var alla jätteduktiga och kämpade hårt. Blev också en hel del fina bilder.

   
   
  

Vi har precis haft rodd-val för styrelsen nästa år. Saker och ting gick inte alls som jag hoppats. Helt ärligt så är jag riktigt irriterad, upprörd, ja till och med arg. De sa att det tydligen var fruktansvärt jämnt, men i slutänden fick en 18åring positionen som kapten som jag velat ha i 2 år. Ja menar, hon kan ju knappt ro själv!!! Hur i hela friden ska hon kunna leda oss nästa år! ?Sen ibland så är hon verkligen 18 - mognaden är liksom inte riktigt där alltid. Jag vet inte hur jag ska kunna svälja det här. Hon går mig på nerverna som hon gör, och nu ska hon kunna bossa runt mig... och sen hjälper det absolut inte att hon ska bo med oss nästa år. Eftersom jag inte fick vad jag ville, accepterade jag positionen som sekreterare, som faktiskt är ett väldigt ansvarsfullt och viktigt jobb, men det var inte alls vad jag ville ha. Vad tänkte folk med?? Och hur ska jag stå ut?? (andas in och ut, räknar till 10). De kunde i varje fall valt den andra emma, henne hade jag kunnat acceptera. Men åååhhh... ångest, är inte alls sugen på att vara del av detta nästa år. Måste hitta ett sätt att gå vidare.

Svar: Ungefär som i England om jag ska vara ärlig. När lovet är slut har jag fyra stora arbeten som ska lämnas in, så jag har fullt upp med dessa. De saker jag lyckats göra iväg från datan sedan jag kom 1 1/2 vecka sen är:


* Tandläkare (inga hål - Wohoo!)
* Hårfrisör (det blev fint)
* Simma (x2)
* Umgås med Emma en dag
* Handla mat
* Shoppa en gång (köpte fina tygskor)
* Sprang en runda igår (6km)

Ja, det var nog det hela... sorgligt, men sant!

  
 
Klippte till luggen igår... det behövdes!!!

 

Igår var det en av årets största sportsdagar. Över 500 elever åkte med bussar till University of East Anglia(UEA) (ca. 1,5 timme bort) i Norwich. Klockan 1 började simningen efter att jag stått och låtit rugbytjejerna underhålla mig med deras försök att göra friitdrott. Simningen var fruktansvärt jobbigt. Alldeles för varmt så kunde knappt andas. Simmade 3 100-meterlopp inom en halvtimme och sen blev det 2 lagkapper. Tyvärr så vann UEA totalt men det gick inte helt dåligt för mig trots lite andningsproblem. När allt var klart kunde jag inte låta bli att vara lite sugen på att göra mer, så jag bestämde mig för att göra ett aquathon (triatlon minus cykeln). 400 meter simning och 3km löpning. Riktigt roligt, men hade värsta håll i magen någonsin. Vi var totalt bara 8 tjejer som gjorde det och jag blev 6a... men de andra gör ju det som deras första sport, så helt godkännt för mig. Faktum är att jag var stolt att jag slutförde det och att jag var först upp ur poolen. Får nog börja träna lite mer löpning innan jag försöker mig på detta igen. Efter allt sportande blev det mat och sedan firande. Tyvärr förlorade essex totalt mot UEA detta året efter tre års vinnande, men dagen var ju rolig iaf.

  
  

I lördagskväll blev det god middag med mamma och pappa och sen film. Söndagen bestod av en promenad med mamma och pappa, läsning av en bok och film-tittande. Försök slå den! Spänning på hög nivå... kanske inte, men avslappnande är det iaf. Det roligaste på söndagen var nog att prata med min syster i Chicago över skype. Jag låg i min säng och hon i sin. Kändes nästan som att hon va här. Längtar till att åka och hälsa på henne i sommar. Det kommer minsann bli både spännande och händelserikt, till skillnad från den här helgen.