Vem sa att demokrati är bra?
Vi har precis haft rodd-val för styrelsen nästa år. Saker och ting gick inte alls som jag hoppats. Helt ärligt så är jag riktigt irriterad, upprörd, ja till och med arg. De sa att det tydligen var fruktansvärt jämnt, men i slutänden fick en 18åring positionen som kapten som jag velat ha i 2 år. Ja menar, hon kan ju knappt ro själv!!! Hur i hela friden ska hon kunna leda oss nästa år! ?Sen ibland så är hon verkligen 18 - mognaden är liksom inte riktigt där alltid. Jag vet inte hur jag ska kunna svälja det här. Hon går mig på nerverna som hon gör, och nu ska hon kunna bossa runt mig... och sen hjälper det absolut inte att hon ska bo med oss nästa år. Eftersom jag inte fick vad jag ville, accepterade jag positionen som sekreterare, som faktiskt är ett väldigt ansvarsfullt och viktigt jobb, men det var inte alls vad jag ville ha. Vad tänkte folk med?? Och hur ska jag stå ut?? (andas in och ut, räknar till 10). De kunde i varje fall valt den andra emma, henne hade jag kunnat acceptera. Men åååhhh... ångest, är inte alls sugen på att vara del av detta nästa år. Måste hitta ett sätt att gå vidare.
Träning, smärta, blåsor - men sån bra vecka!
Här kommer lite bilder från veckan.
Hur känns det nu att vara hemma...?
Svar: Ungefär som i England om jag ska vara ärlig. När lovet är slut har jag fyra stora arbeten som ska lämnas in, så jag har fullt upp med dessa. De saker jag lyckats göra iväg från datan sedan jag kom 1 1/2 vecka sen är:
* Tandläkare (inga hål - Wohoo!)
* Hårfrisör (det blev fint)
* Simma (x2)
* Umgås med Emma en dag
* Handla mat
* Shoppa en gång (köpte fina tygskor)
* Sprang en runda igår (6km)
Ja, det var nog det hela... sorgligt, men sant!